Här presenterar vi argumenten som används för att rättfärdiga en exploatering i Ryssbergen. Vi förklarar också varför argumenten inte håller.
Bostadsbrist
Det sägs ofta att det behöver byggas i Ryssbergen för att det råder stor bostadsbrist i Stockholmsområdet. Visst ligger det något i att det behöver byggas bostäder, men problemet på Stockholms bostadsmarknad är att det finns för få någorlunda billiga hyresrätter. Detta gör att bostadskön blir orimligt lång och att det blir svårt för unga att ta sig in på bostadsmarknaden. I Ryssbergen ska man enbart bygga dyra bostadsrätter och det kommer inte att hjälpa någon som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden.
Politikerna säger ofta att billigare bostäder kommer att bli tillgängliga tack vare flyttkedjor. Men den idén avfärdas helt i en sammanställning av forskning om flyttkedjor som Malmö universitet tagit fram på uppdrag av storstadsregionerna. I rapporten konstateras det att ”flyttkedjor initieras och absorberas i samma prissegment” och man skriver också följande:
”Som det nämndes i inledningen av denna rapport förs ofta argumentet inom bostadspolitiken att om man bygger nya attraktiva bostäder för hushåll med höga inkomster kommer man stimulera flyttkedjor som tillgängliggör bostäder även för hushåll med lägre inkomster. Resultaten från studierna som presenterats tyder dock på att så inte är fallet, utan snarare tvärtom. Byggandet av nya attraktiva bostäder för hushåll med höga inkomster kommer främst stimulera flyttkedjor som tillgängliggör bostäder för andra hushåll med höga inkomster.”
Om man tänkt bygga billiga hyresrätter i Ryssbergen så skulle projektet ha en positiv effekt på Stockholms bostadsmarknad. Men bostadsbristen är ändå bara ett allmänt argument för att bygga och är precis lika giltigt på ett kalhygge som i en nationalpark. Det finns starka skäl för att inte bygga just i Ryssbergen, i form av mycket höga naturvärden och höga rekreationsvärden, men det finns inga starka skäl för att något behöver byggas just där.
Enligt Länsstyrelsen råder det ingen brist på byggbar mark i Stockholmsområdet och det hör dessutom till ovanligheterna att det blir protester mot detaljplaner på grund av höga naturvärden. Det skulle alltså gå utmärkt att bygga någon annanstans. Visst är det dumt att höga naturvärden sätter stopp för detaljplaner i ett sent skede, men det går att undvika helt genom att avbryta planeringen så fort det står klart att marken har höga naturvärden. I Ryssbergen, där detta var känt från första början borde planeringen inte ha påbörjats över huvud taget.
Det är också viktigt att påpeka att byggtakten idag är mycket hög. Enligt en prognos från SBAB så kommer den generella bostadsbristen i Sverige att vara över redan år 2027. När bostäderna i Ryssbergen är färdigbyggda så kommer alltså bostadsbristen att vara över eller åtminstone vara betydligt lindrigare.
Resten av skogen skyddas
Politikerna har försökt framhålla att exploateringen av Ryssbergen är en chans att skydda delar av skogen permanent. I detta sammanhang har man sagt att 25 % kommer att exploateras och att 75 % ska skyddas. Om man tittar på det område som inventerades i inför bildandet av naturreservatet så är det dock bara 44 % som nu föreslås ingå i reservatet. De verkliga siffrorna är alltså betydligt sämre än 75/25 som man lovat från början. Man ska också komma ihåg att stora delar av det som föreslås bli reservat redan idag omfattas av strandskydd och därför inte kan exploateras av det skälet. Man har också sagt tydligt att om det inte blir någon exploatering så blir det inte heller något reservat, så det är uppenbart att man egentligen bara skapar ett reservat för att komma undan med en exploatering. Politikerna säger ofta att om vi inte går med på det här förslaget så kan marken som nu föreslås bli reservat också exploateras. Vi tror dock att samhället inom en snar framtid kommer att värdera biologisk mångfald mycket högre än vad det gör idag och att det då kommer att vara självklart att skydda hela Ryssbergen. Det vore förstås önskvärt att redan idag göra hela området till naturreservat, men det viktigaste är att man inte exploaterar Ryssbergen. Det vore enormt mycket bättre att inte göra någonting än att göra det som kommunen nu föreslår.
Äganderätt
Det sägs ibland att man som markägare ska ha rätt att göra vad man vill med sin mark. Så är det dock inte alls enligt svensk lag. Det finns massor av bestämmelser om vad man får och inte får göra med hänsyn till olika samhällsintressen, och det man betalar för när man köper marken är endast att använda marken inom ramarna som lagar och regler sätter upp. När det gäller byggen av den här typen så har kommunen något som kallas planmonopol, vilket betyder att kommunen helt själv bestämmer om markägaren ska få bygga något eller inte. De som sysslar med markaffärer köper därför på sig mark lite här och där i hopp om att få bygga på en del av marken i framtiden. Osäkerheterna är stora, särskilt för den som köper skogar med unika naturvärden som i Ryssbergen. HSB och Skanska som äger marken som ska exploateras i Ryssbergen är två stora aktörer som inte på något sätt är beroende av att få exploatera i Ryssbergen för sin fortsatta existens. De borde på eget initiativ avstå från att bygga, för att leva upp till alla fina ord om ”hållbarhet” som de försöker marknadsföra sig med. Om de inte vill göra detta så vore det rimligt att kommunen får köpa marken av HSB och Skanska för inköpspriset korrigerat för inflation som i det här fallet är endast 5 miljoner kronor. Det finns inga hinder för att bilda ett naturreservat mot markägarens vilja, men det känns ändå rimligt att kommunen förhandlar fram en uppgörelse med markägaren först.
Bullerskydd
Det sägs ofta att Ryssbergen påverkas av trafikbuller och att den planerade bebyggelsen kommer att ge ett bullerskydd till det planerade reservatet. Hur störd man är av trafikbuller är givetvis subjektivt, men från exkursioner och politikerutfrågningar som vi har genomfört i exploateringsområdet så kan vi i alla fall säga att man överallt i området kan ha en konversation i normal samtalston utan att buller från vägen gör det svårt att höra vad någon säger. De delar av skogen som ligger närmast vägen, där man möjligen kan uppleva bullret från motorvägen som störande, kommer att exploateras. Det mesta av skogen norr om exploateringsområdet ligger i sluttningen ned mot vattnet och är därför redan skyddat från motorvägsbullret av berget. Övriga delar ligger så nära den planerade bebyggelsen att närheten till bostäder, verksamheter och vägar sannolikt kommer att vara mer störande än vad motorvägen är idag. Om man absolut vill minska trafikbullret i Ryssbergen så vore ett bullerplank en mycket bättre lösning än att exploatera området.
Tunnelbaneavtalet
Nacka kommun har ingått ett avtal med staten och Stockholms läns landsting om att tunnelbanan ska byggas ut till Nacka mot att Nacka bygger 13 500 bostäder i anslutning till tunnelbanan till 2030. Detta har framförts som ett mycket tungt vägande skäl till att Ryssbergen behöver exploateras. Nu har dock Nacka kommun bestämt sig för att halvera byggtakten och förhandla om avtalet, så de här siffrorna var tydligen inte så huggna i sten som man ville ge sken av. I detta läge borde det vara självklart att samtidigt bestämma att Ryssbergen inte ska exploateras. Staten kan omöjligt ha något emot detta, eftersom man genom Länsstyrelsen i Stockholms län har varit mycket kritisk till byggplanerna i Ryssbergen.
En annan sak som talar emot att bygga bostäder i Ryssbergen är att bostadsområdet kommer att hamna ganska avsides, med 600-800 meters gångväg till närmaste tunnelbaneuppgång. Nacka kommun har sagt att man strävar efter att hålla samman bebyggelsen i Nacka stad, så egentligen är inte Ryssbergen någon särskilt lämplig plats att exploatera även om man bortser från alla enormt starka argument som finns för skydda området i sin helhet.